Poe-etry

Det finns en textrad av Edgar Allan Poe som jag fäst mig vid:

Jag tycker faktiskt om det så mycket att jag bär det runt armen ibland. 

 Armbandet är inhandlat på Etsy och tillverkat av Accessoreads 

som gör en massa fantastiska accessoarer av litterära citat. 

Grundmaterialet är rostfritt stål, som dekorerats med decoupage och sedan lackats, 

och det färdiga armbandet har en väldigt fin bronsglans som lyser upp det svarta.

Den enda modifieringen jag gjort själv är att trycka ihop det lite för att minska storleken, 

och fäst ett stycke svart filt på baksidan för att göra det bekvämare att bära. 

Textraden kommer ursprungligen från ett stycke ur en längre dikt som Poe publicerade endast vid ett enda tillfälle - många av hans dikter återkommer annars i ett flertal verk.

"Introduction", by E.A. Poe.

"Anacreon", som nämns i dikten -

en av de stora grekiska diktarna - tycks ha varit en av Poes förebilder. 

(Om man blir nyfiken på mer om vad nämnda citat har med både mig och gamla greker att göra, kan man gå in på dagensbok.com, där jag idag skriver om den nyutkomna översättningen av Euripides "Backanterna" och "Ifigenia i Aulis.")

 Varför publicerades den bara en gång? 

Kanske var han inte nöjd med dikten, kanske var den för personlig. 

Det har till exempel spekulerats i att den del som börjar med:

"I could not love except where Death

Was mingling with his Beauty´s breath"

är Poes personliga betraktelse om hur kvinnorna i hans liv ryckts ifrån honom

- av ålder, tidig död, samt genom att helt enkelt genom att ha gift sig med någon annan. 

(Delar av dikten inkorporerades senare i en dikt som går under namnet "Romance".
Men då finns inte raden som är min favorit längre med.)

Poe själv dog under "mystiska omständigheter". 

Efter att han den 3 oktober 1849 hittats yrande på gatorna i Baltimore i vånda 

fördes han till sjukhus, där han avled några dagar senare. 

Det gick aldrig att få klarhet i vad som orsakat tillståndet, men bland teorierna har nämts bland annat mord, självmord, syfilis, rabies och kolera. De kläder han hade på sig har ifrågasatts såsom varande hans egna, eftersom han var känd för att bära vårdade kläder, i motsats till de smutsiga illasittande trasor man fann honom i. Han hallucinerade och ropade namnet "Reynolds" om och om igen. Vem denne Reynolds var vet ingen. 

Poe var vid "försvinnandet" egentligen på väg från Richmond, där han bodde, till New York. Han hade inga av sina tillhörigheter med sig. Den behandlande läkarens trovärdighet har ifrågasatts, men ingen kommer någonsin att kunna få veta säkert.

Alla medicinska handlingar har gått förlorade.

Det sägs att hans sista ord var: "Lord, help my poor soul".

"Lord, help my poor soul!"

Edgar Allan Poe begravdes i en enkel, billig kista, den 8 oktober 1849,

 i en ceremoni som varade bara några minuter. 

Vädret var kallt och fuktigt. Besökarna var få.

På grund av en incident då ett tåg spårade ur från sin räls och plöjde genom monumentgården blev dock en av stenarna till Poes monument förstörd, 

och så småningom beslutades det att graven skulle flyttas och få ett nytt monument. 

Man verkar dock ha haft problem med att hitta rätt lik,
- till att börja med flyttades istället en 19-årig militär.

Dessutom vändes graven åt fel håll. 

Omständigheterna efter Poes död är lika förvirrande som de var vad gällde orsaken till den.

Men det nya monumentet avtäcktes i alla fall till slut, 

den 17 november 1875,
och förhoppningsvis vilar han där i frid.